Varje gång jag har sett en stjärna falla, varje gång siffrorna på klockan visat 22:22, varje gång klockan har slagit tolv på nyårsnatten har jag önskat mig en sak: Lycka.
Jag vill bli lycklig. Lycklig i hela kroppen. Lycklig så att jag känner en ro där inne i mig, att jag kan känna mig tillfreds och nöjd.
Varje gång har jag blivit besviken. Lyckan har inte funnits där, den har inte väntat på mig runt hörnet som jag trott och hoppats.
Men nu. Trots att jag känner mig ledsen och trött och ibland håglös känns det som att den faktiskt kanske finns där. Runt hörnet, vid horisonten eller precis bakom molnen. Jag kan ana den. Ana att det finns en lycka där för mig. Någonstans, inte alltför långt bort.
Och det känns tryggt. Jag kan bli lycklig. Jag kommer att bli lycklig. Lycklig ända in i hjärteroten.
onsdag, november 30, 2011
tisdag, november 29, 2011
Det där med vännerna
Det jag menade med att jag "lämnar vännerna" (som jag sa till han jag pratade med) var att saker och ting inte kommer bli likadant i framtiden. Gemensamma middagar och sånt alltså. Det blir ju skillnad.
Men vännerna, gemensamma eller inte, kommer jag aldrig att lämna. Tro aldrig något annat!
Ni betyder världen för mig!
Men vännerna, gemensamma eller inte, kommer jag aldrig att lämna. Tro aldrig något annat!
Ni betyder världen för mig!
Ta det mer lättvindigt
I dag när jag pratade med en person om min separation blev jag lite inspirerad av hans förhållningssätt till det hela.
Jag sa "det är ju konstigt när vi har varit ihop i tio år", han svarade "det är inte alltid man hittar rätt på första försöket".
Jag sa "det är så mycket mer man lämnar, alla gemensamma vänner och så", han sa "det finns nya vänner".
Jag vet att hans inställning kan kännas rätt krass, men jag blev lite sugen på att ha samma axelryckningsmentalitet som han. Livet, och i synnerhet den är separationen, skulle kännas så mycket lättare då.
Men att ta lättvindigt på saker är inte min starka sida tyvärr. Men jag arbetar på det.
Jag sa "det är ju konstigt när vi har varit ihop i tio år", han svarade "det är inte alltid man hittar rätt på första försöket".
Jag sa "det är så mycket mer man lämnar, alla gemensamma vänner och så", han sa "det finns nya vänner".
Jag vet att hans inställning kan kännas rätt krass, men jag blev lite sugen på att ha samma axelryckningsmentalitet som han. Livet, och i synnerhet den är separationen, skulle kännas så mycket lättare då.
Men att ta lättvindigt på saker är inte min starka sida tyvärr. Men jag arbetar på det.
Check check check
Förutom själva flyttandet är det så mycket saker jag måste ta tag i. Nu börjar jag dock kunna bocka av ett och annat och det känns grymt skönt.
De senaste dagarna har jag:
1) Skrivit på kontraktet på lägenheten.
2) Tagit reda på var min postlåda är.
3) Tagit reda på hur sopsystemet funkar.
4) Gjort en flyttanmälan hos Posten och statliga myndigheter inklusive eftersändning av posten.
5) Flyttat tidningsprenumerationen.
6) Ringt elverket och sagt att jag flyttar in i lägenheten och ska betala el för den.
7) Med hjälp av finaste Anna snart ordnat bredband.
8) Avslutat gemensamma konton.
9) Betalat pengar till fd pojkvännen för vattenårsräkning och annat.
10) Köpt en första hjälpenväska.
Snart är baske mig allt ordnat. ”Bara” uppackning av lådor, inköp av diverse elprylar, hämta sista flyttlådorna från huset osv osv osv kvar. Men vaddå, det är faktiskt bara tisdag i dag.
De senaste dagarna har jag:
1) Skrivit på kontraktet på lägenheten.
2) Tagit reda på var min postlåda är.
3) Tagit reda på hur sopsystemet funkar.
4) Gjort en flyttanmälan hos Posten och statliga myndigheter inklusive eftersändning av posten.
5) Flyttat tidningsprenumerationen.
6) Ringt elverket och sagt att jag flyttar in i lägenheten och ska betala el för den.
7) Med hjälp av finaste Anna snart ordnat bredband.
8) Avslutat gemensamma konton.
9) Betalat pengar till fd pojkvännen för vattenårsräkning och annat.
10) Köpt en första hjälpenväska.
Snart är baske mig allt ordnat. ”Bara” uppackning av lådor, inköp av diverse elprylar, hämta sista flyttlådorna från huset osv osv osv kvar. Men vaddå, det är faktiskt bara tisdag i dag.
måndag, november 28, 2011
Här bor jag
Titta titta. Mitt hem. MITT. Bara mitt.
Och där på soffan är min katt. Hon trivs också här.
Och där på soffan är min katt. Hon trivs också här.
Årets bild enligt foto-Ida
Vilken helg!
Alltså, den här helgen. Förutom dippen på lördag förmiddag har helgen varit helt underbar. Så härlig, så rolig, så skön. Alla rätt.
Om den första helgen i nya lägenheten sätter standarden för hur livet i den ska bli lär jag inte gråta. För fy vilken underbar helg det blev!
Om den första helgen i nya lägenheten sätter standarden för hur livet i den ska bli lär jag inte gråta. För fy vilken underbar helg det blev!
lördag, november 26, 2011
Sorgen, tre veckor senare
Även om jag försöker peppa mig, intala mig att allt blir bra kommer jag inte ifrån hålet i hjärtat. Det gör så ont ibland. Ibland då jag tillåter mig att känna efter. Just nu har jag inte kunnat göra det i och med att jag har haft så mycket att göra.
Kroppen sörjer dock i full fart. Kan fortfarande inte avsluta en hel måltid. Kväljer mig själv och allt växer i munnen.
Illamående i stort sett dygnet runt.
Magen värker också. I mellangärdet förstås, hej magkatarr! Och nu har förkylningen brutit ut.
Ibland är jag så där ledsen att bara han, pojkvännen, kan trösta mig. Vill krypa upp i hans famn och få höra att allt blir bra.
Men hans famn finns inte där för mig längre.
Jag saknar honom ibland så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Men mest av allt är jag trött. Så trött så trött. Jag har inte haft en ledig dag, alltså utan något inplanerat eller utan några måsten, sedan vi gjorde slut.
Jag går verkligen på sparlåga. Bara tanken på att jag måste gå i duschen, klä på mig och åka ut till huset och packa det allra allra sista får mig illamående.
Men jag måste. Jag måste hämta min älskade katt.
Kroppen sörjer dock i full fart. Kan fortfarande inte avsluta en hel måltid. Kväljer mig själv och allt växer i munnen.
Illamående i stort sett dygnet runt.
Magen värker också. I mellangärdet förstås, hej magkatarr! Och nu har förkylningen brutit ut.
Ibland är jag så där ledsen att bara han, pojkvännen, kan trösta mig. Vill krypa upp i hans famn och få höra att allt blir bra.
Men hans famn finns inte där för mig längre.
Jag saknar honom ibland så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Men mest av allt är jag trött. Så trött så trött. Jag har inte haft en ledig dag, alltså utan något inplanerat eller utan några måsten, sedan vi gjorde slut.
Jag går verkligen på sparlåga. Bara tanken på att jag måste gå i duschen, klä på mig och åka ut till huset och packa det allra allra sista får mig illamående.
Men jag måste. Jag måste hämta min älskade katt.
fredag, november 25, 2011
Hejdå huset
I dag har jag flyttat från huset. För gott. Det känns konstigt.
Men jag har inte tillåtit mig känna ordentligt, grät bara lite på jobbet i dag när det slog mig att jag skulle lämna mitt drömhem.
Det gör lite ont.
Men. Jag älskar min lägenhet också. Nu börjar resten av mitt liv på riktigt.
Men jag har inte tillåtit mig känna ordentligt, grät bara lite på jobbet i dag när det slog mig att jag skulle lämna mitt drömhem.
Det gör lite ont.
Men. Jag älskar min lägenhet också. Nu börjar resten av mitt liv på riktigt.
torsdag, november 24, 2011
Dagens passande låt
”Rise & Shine”
I want to be alone for a while
I want earth to breathe to me
I want the waves to grow loud
I want the sun to bleed down
see the waves go down
see the moon alone
see the world unshown
I raise my head and whisper
rise and shine
rise and shine my sister
I want to see the wounded moon
I want the sea to break through
I want it all to be gone tomorrow
so I've come to say goodbye
I want to be alone for a while
I want earth to breathe to me
I want the waves to grow loud
I want the sun to bleed down
see the waves go down
see the moon alone
see the world unshown
I raise my head and whisper
rise and shine
rise and shine my sister
I want to see the wounded moon
I want the sea to break through
I want it all to be gone tomorrow
so I've come to say goodbye
onsdag, november 23, 2011
Stressen STRESSEN!
Alltså. Det slog mig först nu. Jag flyttar på fredag. JAG FLYTTAR PÅ FREDAG!
Jag har inte packat en enda liten pinal. Inte en grej, inte någonting. Jag har knappt någon som kan hjälpa mig på fredag dag, jag har ingen skåpbil att flytta sakerna i, jag och fd pojkvännen har inte gjort upp vem som ska få vad och jag har inte en susning om var saker och ting ska stå i nya lägenheten.
Ångesttrycket över bröstet har bytts ut mot en stressklump i magen. Vet inte vad som är värst egentligen.
Jag har inte packat en enda liten pinal. Inte en grej, inte någonting. Jag har knappt någon som kan hjälpa mig på fredag dag, jag har ingen skåpbil att flytta sakerna i, jag och fd pojkvännen har inte gjort upp vem som ska få vad och jag har inte en susning om var saker och ting ska stå i nya lägenheten.
Ångesttrycket över bröstet har bytts ut mot en stressklump i magen. Vet inte vad som är värst egentligen.
Räknar och kalkylerar
Lägenheten är dyr. Det är mycket pengar jag ska punga ut bara för att bo. 700 euro varje månad som jag egentligen inte får något för. Inte i förlängningen alltså. Inget hus, ingen bil eller sådant konkret som man brukar få när man har betalat av på sina lån.
Till en början undrade jag hur det skulle gå. Om jag kunde lägga ut så mycket pengar på bara hyra. Men jag har kommit fram till att jag kan det.
Varje månad har jag tankat bilen för 200–300 euro i månaden. Den kostnaden kommer att minska rejält. Jag klarar mig lätt på en eller eventuellt bara en halv tank per månad. Då minskar den kostnaden med typ 200 euro.
Jag har betalat 300 euro till vår gemensamma matkassa och i stort sett lagt till ytterligare en hundring varje månad. Den kostnaden minskar med minst hälften.
Jag har betalat hushållselen för ett helt hus. Nu behöver jag bara betala den för en mindre lägenhet, vilket gör att den också minskar. Kanske med hälften ungefär?
Jag har betalat sophämtning och sopavgift i sin helhet, hela digitalboxabonnemanget och hälften av vattenförbrukningen och slamtömningen. Några sådana avgifter har jag inte nu.
Sammantaget har jag varje månad alltså betalat runt 700 euro redan nu. Visst kommer alla kostnader inte att försvinna, men förutom hyran blir det bara mina egna räkningar, mat och hushållsel plus lite bensin som jag måste betala. Och det klarar jag. Jag kanske inte känner mig rik, men jag klarar det. Och förbannat vad skönt det känns!
Till en början undrade jag hur det skulle gå. Om jag kunde lägga ut så mycket pengar på bara hyra. Men jag har kommit fram till att jag kan det.
Varje månad har jag tankat bilen för 200–300 euro i månaden. Den kostnaden kommer att minska rejält. Jag klarar mig lätt på en eller eventuellt bara en halv tank per månad. Då minskar den kostnaden med typ 200 euro.
Jag har betalat 300 euro till vår gemensamma matkassa och i stort sett lagt till ytterligare en hundring varje månad. Den kostnaden minskar med minst hälften.
Jag har betalat hushållselen för ett helt hus. Nu behöver jag bara betala den för en mindre lägenhet, vilket gör att den också minskar. Kanske med hälften ungefär?
Jag har betalat sophämtning och sopavgift i sin helhet, hela digitalboxabonnemanget och hälften av vattenförbrukningen och slamtömningen. Några sådana avgifter har jag inte nu.
Sammantaget har jag varje månad alltså betalat runt 700 euro redan nu. Visst kommer alla kostnader inte att försvinna, men förutom hyran blir det bara mina egna räkningar, mat och hushållsel plus lite bensin som jag måste betala. Och det klarar jag. Jag kanske inte känner mig rik, men jag klarar det. Och förbannat vad skönt det känns!
Den förlamande tröttheten
Jag är så jävla trött. Så trött.
Jag vet att det händer mycket inom mig, i mitt liv. Känslor, tankar, praktiska saker som alla samsas där inne. Och det är förstås jobbigt. Men ändå! Måste jag vara levande död?
Önskar bara att jag fick ligga och sova. Hela tiden, hela dagarna.
Jag vet att det händer mycket inom mig, i mitt liv. Känslor, tankar, praktiska saker som alla samsas där inne. Och det är förstås jobbigt. Men ändå! Måste jag vara levande död?
Önskar bara att jag fick ligga och sova. Hela tiden, hela dagarna.
tisdag, november 22, 2011
Arg
Jag är så arg så arg så arg. Så jävla förbannad att jag nästan exploderar.
Hur kan han göra så här? Hur faan kan han göra så här?
Hur kan han sjunka så lågt och behandla mig som S.K.I.T. rent ut sagt? Har inte tio år betytt någonting?
Och nu ger jag blanka fan i att jag egentligen inte borde skriva det här, att jag kanske borde skydda honom och vara snäll. Men varför ska jag undvika att såra honom och vara snäll mot honom när han är allt annat än just det mot mig?
Hur kan han göra så här? Hur faan kan han göra så här?
Hur kan han sjunka så lågt och behandla mig som S.K.I.T. rent ut sagt? Har inte tio år betytt någonting?
Och nu ger jag blanka fan i att jag egentligen inte borde skriva det här, att jag kanske borde skydda honom och vara snäll. Men varför ska jag undvika att såra honom och vara snäll mot honom när han är allt annat än just det mot mig?
Kollektivt tack
Jag orkar ibland inte svara alla som skriver snälla saker till mig, alla som frågar hur jag mår, kommer med peppande ord och i största allmänhet bryr sig.
Men ni ska veta att det betyder så oerhört mycket. Utan er hade jag varit en spillra. En blöt fläck.
Men ni ska veta att det betyder så oerhört mycket. Utan er hade jag varit en spillra. En blöt fläck.
måndag, november 21, 2011
Ont så ont så ont så ont så ont
Mitt hjärta är trasigt i dag. Scattered pieces of a broken heart. Och jag känner mig som den mest värdelösa människan i världen. Inte värd ett skit.
Den enda trösten är nya lägenheten och vetskapen om att det troligtvis är bättre i morgon.
Den enda trösten är nya lägenheten och vetskapen om att det troligtvis är bättre i morgon.
En lägenhet, min lägenhet
Jag har redan mentalt flyttat in i den där stora lägenheten. Jag är kär i den.
Trots att jag i dag blev erbjuden ytterligare två lägenheter (totalt sju alltså) i dag som jag egentligen skulle titta på i morgon så har jag bestämt mig.
För en kvart sedan ringde jag och tackade ja. Nu är den min min min!
Och jag älskar den. Hör här:
Den ligger sjukt centralt, fem minuters gångväg från jobbet.
Den ligger i en gammal stor trävilla som byggdes 1934.
Den har högt i tak och spännpapp på väggarna.
Den har spröjsade fönster och glaset är handblåst och bubbligt.
Den har egen ingång och ligger på bottenvåningen.
Den har vedspis i köket.
Den har ett skafferi man kan gå in i.
Det är en tvåa på 75 kvm (!) och har en liten extra alkov som kan användas som arbetsrum eller gästrum.
Den har massa udda vinklar och vrår och garderober man kan gå in i.
Den har två ingångar till badrummet.
Den har en trädgård som jag också har tillgång till.
Den har plats för min bil som iom läget mest kommer att stå parkerad.
Den passar bäst med tanke på min katt.
Jag kan fortsätta ett tag till, men nöjer mig med att säga att den är helt underbar. Helt enkelt perfekt.
Och bäst av allt är att jag får flytta in redan i helgen.
Snart snart har jag ett eget hem!
Trots att jag i dag blev erbjuden ytterligare två lägenheter (totalt sju alltså) i dag som jag egentligen skulle titta på i morgon så har jag bestämt mig.
För en kvart sedan ringde jag och tackade ja. Nu är den min min min!
Och jag älskar den. Hör här:
Den ligger sjukt centralt, fem minuters gångväg från jobbet.
Den ligger i en gammal stor trävilla som byggdes 1934.
Den har högt i tak och spännpapp på väggarna.
Den har spröjsade fönster och glaset är handblåst och bubbligt.
Den har egen ingång och ligger på bottenvåningen.
Den har vedspis i köket.
Den har ett skafferi man kan gå in i.
Det är en tvåa på 75 kvm (!) och har en liten extra alkov som kan användas som arbetsrum eller gästrum.
Den har massa udda vinklar och vrår och garderober man kan gå in i.
Den har två ingångar till badrummet.
Den har en trädgård som jag också har tillgång till.
Den har plats för min bil som iom läget mest kommer att stå parkerad.
Den passar bäst med tanke på min katt.
Jag kan fortsätta ett tag till, men nöjer mig med att säga att den är helt underbar. Helt enkelt perfekt.
Och bäst av allt är att jag får flytta in redan i helgen.
Snart snart har jag ett eget hem!
Något positivt
Glädjande i kråksången är att jag numera har blivit erbjuden fem lägenheter. FEM!
Var och tittade på en tidigare i dag och blev kär. Den var dyr, men helt underbar. Och bäst av allt var att jag har en trädgård som jag får vistas i och att min katt också får flytta in. Och om vi vill kan vi flytta in redan i morgon!
När jag slutat jobbet ska jag och titta på en till. Lite mindre men lite billigare.
Det här kommer att bli bra. Det kommer att bli bäst.
Var och tittade på en tidigare i dag och blev kär. Den var dyr, men helt underbar. Och bäst av allt var att jag har en trädgård som jag får vistas i och att min katt också får flytta in. Och om vi vill kan vi flytta in redan i morgon!
När jag slutat jobbet ska jag och titta på en till. Lite mindre men lite billigare.
Det här kommer att bli bra. Det kommer att bli bäst.
Provocerad
Att alla tar för givet att det var JAG som gjorde slut, det är så sjukt jävla störande. Jag blir arg!
Det var inte jag som gjorde slut. Det var VI. Gemensamt.
Fast egentligen var det han som sa orden.
Det var inte jag som gjorde slut. Det var VI. Gemensamt.
Fast egentligen var det han som sa orden.
Har en usel värdelös dag
Fem timmars sömn och ont i hjärtat.
Det här med att det går upp och ner är ingen underdrift. I dag går det ner. Ner ner ner. Blä.
Det här med att det går upp och ner är ingen underdrift. I dag går det ner. Ner ner ner. Blä.
En underbar helg!
Jag orkar inte berätta i detalj om hur helgen var. Men ta mig på orden när jag säger att den var heeeeelt ljuvlig. På alla sätt och vis.
söndag, november 20, 2011
Det ofattbara ordet
Jag är singel. Singel.
Så himla konstigt, så himla ovant. Så himla fel på något vis. Fast rätt.
Singel. Nej, jag kan inte ta in det ännu.
Så himla konstigt, så himla ovant. Så himla fel på något vis. Fast rätt.
Singel. Nej, jag kan inte ta in det ännu.
fredag, november 18, 2011
Helgen hittills
Jag har skrattat så att jag fick håll.
Jag har ätit mycket för första gången på två veckor.
Vi har pratat allvar och analyserat livet.
Nu ska vi sova alla fyra i samma rum. Så härligt!
Jag har ätit mycket för första gången på två veckor.
Vi har pratat allvar och analyserat livet.
Nu ska vi sova alla fyra i samma rum. Så härligt!
Insikter från terapeuten
Det är inte min uppgift att göra alla glada.
Jag behöver inte le åt folk om jag inte känner för det.
Sannolikheten att jag blir ensam är inte särskilt stor.
Jag behöver inte vara livrädd för att vara själv.
Jag får säga nej och sätta gränser till folk som bara tar energi.
Behöver påminna mig om det här. Hela tiden. Gång på gång tills jag fattar det på riktigt.
Jag behöver inte le åt folk om jag inte känner för det.
Sannolikheten att jag blir ensam är inte särskilt stor.
Jag behöver inte vara livrädd för att vara själv.
Jag får säga nej och sätta gränser till folk som bara tar energi.
Behöver påminna mig om det här. Hela tiden. Gång på gång tills jag fattar det på riktigt.
Hej Stockholm!
Den här helgen hade inte kunnat komma mer lägligt med tanke på omständigheterna. I helgen har nämligen jag och mina fina systrar planerat in en överraskningssa för mamma som nyss fyllt 60 år. Det betyder att jag ska få umgås med mamma och systrarna heeeela helgen.
Jag är så grymt glad över det! Längtar efter dem, att få krama dem, att få deras stöd. Och att få skratta med dem.
Och så ska vi bo på fint hotell, mysa på Centralbadet och äta spännande middag på Smak. Och kanske gå och se en utställning på söndag.
Den här helgen kan inte bli annat än perfekt!
Jag är så grymt glad över det! Längtar efter dem, att få krama dem, att få deras stöd. Och att få skratta med dem.
Och så ska vi bo på fint hotell, mysa på Centralbadet och äta spännande middag på Smak. Och kanske gå och se en utställning på söndag.
Den här helgen kan inte bli annat än perfekt!
torsdag, november 17, 2011
Ett nytt hem
I dag har jag handlat två saker till vad som ska bli mitt nya hem. En byrå/skänk och ett lampskelett.
Det enda som saknas är det där hemmet att ha sakerna i.
Det enda som saknas är det där hemmet att ha sakerna i.
tisdag, november 15, 2011
Tårarna
I dag är första dagen som jag inte har gråtit något alls. Jag har varit ledsen, men inte gråtit.
Räknar dock med att ta igen det i morgon. Då ska jag hem, hem till huset.
Räknar dock med att ta igen det i morgon. Då ska jag hem, hem till huset.
måndag, november 14, 2011
Sanningen
Förlåt alla som jag inte har svarat, som har undrat hur det är och frågat vad som har hänt. Orken finns inte där just nu. Berättar unisont här och nu i stället.
Sanningen är att jag och min pojkvän har separerat. Det är omtumlande, jobbigt, tungt och rent ut sagt vidrigt. Ibland. Ibland känns det helt okej och som att jag kommer att överleva detta och att det kanske är bäst för oss båda. Ibland precis tvärtemot.
Jag är en levande bergochdalbana.
Ena timmen är jag glad och pigg, nästa sitter jag och storgråter. Genomgående är i alla fall att jag inte orkar göra något annat än att koncentrera mig på att andas, leva och äta tillräckligt. Det går så där.
Men jag lever i alla fall. Och jag kommer att överleva. På något sätt.
Sanningen är att jag och min pojkvän har separerat. Det är omtumlande, jobbigt, tungt och rent ut sagt vidrigt. Ibland. Ibland känns det helt okej och som att jag kommer att överleva detta och att det kanske är bäst för oss båda. Ibland precis tvärtemot.
Jag är en levande bergochdalbana.
Ena timmen är jag glad och pigg, nästa sitter jag och storgråter. Genomgående är i alla fall att jag inte orkar göra något annat än att koncentrera mig på att andas, leva och äta tillräckligt. Det går så där.
Men jag lever i alla fall. Och jag kommer att överleva. På något sätt.
måndag, november 07, 2011
söndag, november 06, 2011
Aldrig nöjd
Förutom lycka och tålamod vore det väldigt fint med nöjsamhet. Att bara känna sig nöjd och tillfreds i stället för en evig oro och strävan efter något annat.
Det vore också fint att veta vad det där "något annat" är.
Tomten, läser du det här?
Det vore också fint att veta vad det där "något annat" är.
Tomten, läser du det här?
lördag, november 05, 2011
fredag, november 04, 2011
I'm not ok, I wish I was
Hörde bästa bästa låten på radion i morse. Huuur bra är inte den här?
Popsicle med Not forever.
Popsicle med Not forever.
torsdag, november 03, 2011
Min konstiga haka och fina tänder
En kille jag träffade via nätet en gång i min ungdom fick se en bild på mig och bara ”men säg inte att du har en sådan där konstig haka, det är så fult”.
Hur kan man säga sådana saker till folk? Hur täcks man? Ännu konstigare är att jag fortsatte hänga med honom. Jag borde gett honom fingret och sagt FU, ta dina hängande ögonlock och dra. Eller något sånt.
Vi träffades senare också och då sa han att jag inte hade en sådan där haka som han menade. Fast, vad skulle han säga?
Ibland tror jag fortfarande att jag har en sådan där konstig haka. Hans jävla dumma kommentar sitter kvar.
För övrigt fick jag en rolig komplimang i helgen. En kille bara ”Gud vilka fina tänder du har! Alltså, de är jättefina!”
Tandreglering is the shit.
Hur kan man säga sådana saker till folk? Hur täcks man? Ännu konstigare är att jag fortsatte hänga med honom. Jag borde gett honom fingret och sagt FU, ta dina hängande ögonlock och dra. Eller något sånt.
Vi träffades senare också och då sa han att jag inte hade en sådan där haka som han menade. Fast, vad skulle han säga?
Ibland tror jag fortfarande att jag har en sådan där konstig haka. Hans jävla dumma kommentar sitter kvar.
För övrigt fick jag en rolig komplimang i helgen. En kille bara ”Gud vilka fina tänder du har! Alltså, de är jättefina!”
Tandreglering is the shit.
onsdag, november 02, 2011
Apropå hypokondri
Jag har nog starr på ögonen. De är grusiga, tåriga och när jag tittar tillräckligt noga ser ögonvitorna lite gulaktiga ut. Gulstarr, finns det?
Tror också eventuellt att jag har någon form av insekt som bor under huden. Skabb, älgfluga eller den där sydamerikanska spindeln som lägger ägg eller larver eller vad det är under huden.
Snart dör jag nog.
Tror också eventuellt att jag har någon form av insekt som bor under huden. Skabb, älgfluga eller den där sydamerikanska spindeln som lägger ägg eller larver eller vad det är under huden.
Snart dör jag nog.
tisdag, november 01, 2011
Sa jag att jag älskar Top Gear?
Det här är ju en av orsakerna! Haha.
Bild stulen från Facebook. Källa från början borde vara BBC.
Fail kroppen, fail
Jag brukar pendla lite i vikt. Runt fem kilo som mest. Jag ligger alltså inom ett visst spann och pendlar däremellan beroende på hur väl min tarm fungerar, hur mycket jag ätit nyligen och hur jag mår. I och med att jag mått fysiskt och psykiskt dåligt ett ganska bra tag ligger jag i den undre delen av spannet just nu.
Allt vore väl frid och fröjd om det tillfälligt innebar att jag fick lite mindre mage eftersom det är där de där kilona gärna vill sitta.
Men nej. Kroppfan behåller magen men minskar brösten.
Wtf kroppen?! Gör om gör rätt.
Allt vore väl frid och fröjd om det tillfälligt innebar att jag fick lite mindre mage eftersom det är där de där kilona gärna vill sitta.
Men nej. Kroppfan behåller magen men minskar brösten.
Wtf kroppen?! Gör om gör rätt.
Journalister är inga blodiglar
Alexmo skriver i dag om att journalister ofta kollektivt bestraffas på grund av att vissa missköter sig.
Hon skriver:
”Samtidigt kan jag bli trött på det här med att journalister straffas kollektivt för att vissa missköter sig. Hur många har egentligen blivit kränkt av en journalist? Och kanske finns det en gnutta sanning i journalisternas försvar om att läsarna, lyssnarna, tittarna bara får vad de vill ha? Skvaller! Detaljer! Namnpubliceringar! Halvdant pixlade bilder där man kan skymta ansikten m.m. Tillgång styrs av efterfrågan, men jag är ganska säker på att de flesta journalisterna inte ute efter att riva sönder människor och familjer.”
Och jag kan inte annat än hålla med. Jag jobbar på en liten lokaltidning. Vi vinklar inte saker till osanning, vi publicerar inte lösryckt skvaller, vi gottar oss inte i andras olycka. Skulle vi göra det skulle förtroendet för oss försvinna. Vi har ingenting ingenting! att vinna på att bete oss som svin.
Trots det har jag fått höra att vi är skvallertackor, att vi bara ljuger, att vi är ute för att skada och så vidare. Jag fattar inte det. Vi är liksom mil ifrån skvallerpressen och ganska många kilometer från kvällspressen. Vi är en lokaltidning vars syfte är att upplysa, berätta och göra våra läsare informerade om vad som pågår, vad som är på gång och vilka beslut som fattas. Och hitta orättvisor och de som handlar orätt och förhoppningsvis kanske kunna göra skillnad.
Nu säger jag inte att vi är felfria. Vi skriver fel. Vi missförstår. Vi fattar dumma beslut. Vi gör misstag. Precis som alla gör på sina jobb. Men syftet är aldrig att gotta oss, sprida skvaller eller förstöra för människor. Vill bara poängtera det.
Hon skriver:
”Samtidigt kan jag bli trött på det här med att journalister straffas kollektivt för att vissa missköter sig. Hur många har egentligen blivit kränkt av en journalist? Och kanske finns det en gnutta sanning i journalisternas försvar om att läsarna, lyssnarna, tittarna bara får vad de vill ha? Skvaller! Detaljer! Namnpubliceringar! Halvdant pixlade bilder där man kan skymta ansikten m.m. Tillgång styrs av efterfrågan, men jag är ganska säker på att de flesta journalisterna inte ute efter att riva sönder människor och familjer.”
Och jag kan inte annat än hålla med. Jag jobbar på en liten lokaltidning. Vi vinklar inte saker till osanning, vi publicerar inte lösryckt skvaller, vi gottar oss inte i andras olycka. Skulle vi göra det skulle förtroendet för oss försvinna. Vi har ingenting ingenting! att vinna på att bete oss som svin.
Trots det har jag fått höra att vi är skvallertackor, att vi bara ljuger, att vi är ute för att skada och så vidare. Jag fattar inte det. Vi är liksom mil ifrån skvallerpressen och ganska många kilometer från kvällspressen. Vi är en lokaltidning vars syfte är att upplysa, berätta och göra våra läsare informerade om vad som pågår, vad som är på gång och vilka beslut som fattas. Och hitta orättvisor och de som handlar orätt och förhoppningsvis kanske kunna göra skillnad.
Nu säger jag inte att vi är felfria. Vi skriver fel. Vi missförstår. Vi fattar dumma beslut. Vi gör misstag. Precis som alla gör på sina jobb. Men syftet är aldrig att gotta oss, sprida skvaller eller förstöra för människor. Vill bara poängtera det.
Helgen då?
Ja, jag vet att det är tisdag i dag. Och jag vet också att ni troligen väntat och väntat och väntat på att få reda på vad jag gjorde i lördags. (Hallå hybris!)
Så här är några urdrag:
• Thaiboxades med en 1,90 meter lång man. Vann förstås.
• Blev uppraggad av en tjej.
• Drack shotar trots att jag lovade mig själv att inte dricka det. När spriten går in osv.
• Mådde lite dåligt. Se ovan.
• Fick fel jacka i garderoben.
• Åkte rekordbillig taxi hem. Perfekt med tanke på mitt fattigdomstillsånd.
• Blev hotad med ”om du inte passar dig biter jag dig!”
• Led av den psykiska åkomman asbest. Oklart vad symtomen är.
• Dansade i Converse. Bästa skorna att ha på krogen!
• Blev kallad Bästa! hela kvällen.
Allt som allt en väldigt härlig kväll.
Så här är några urdrag:
• Thaiboxades med en 1,90 meter lång man. Vann förstås.
• Blev uppraggad av en tjej.
• Drack shotar trots att jag lovade mig själv att inte dricka det. När spriten går in osv.
• Mådde lite dåligt. Se ovan.
• Fick fel jacka i garderoben.
• Åkte rekordbillig taxi hem. Perfekt med tanke på mitt fattigdomstillsånd.
• Blev hotad med ”om du inte passar dig biter jag dig!”
• Led av den psykiska åkomman asbest. Oklart vad symtomen är.
• Dansade i Converse. Bästa skorna att ha på krogen!
• Blev kallad Bästa! hela kvällen.
Allt som allt en väldigt härlig kväll.
Bara en förklaring
Min blogpress-app har något fel.
Jag kan inte publicera inlägg för då står det att mitt nätverk inte är tillgängligt. Jag kan inte ändra inlägg eller gå in i arkivet för då slår hela appen ner. Jag kan inte göra någonting med den helt enkelt.
Och eftersom jag normalt sett skriver 80 procent av alla mina blogginlägg via den känner jag nig hemskt handikappad nu. Och därför bloggar jag mindre än vanligt. Om ni undrar alltså.
Jag kan inte publicera inlägg för då står det att mitt nätverk inte är tillgängligt. Jag kan inte ändra inlägg eller gå in i arkivet för då slår hela appen ner. Jag kan inte göra någonting med den helt enkelt.
Och eftersom jag normalt sett skriver 80 procent av alla mina blogginlägg via den känner jag nig hemskt handikappad nu. Och därför bloggar jag mindre än vanligt. Om ni undrar alltså.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)