JAG VILL HA ETT BADKAR!

Tänkte bara berätta det.

Är det så här att bli våldtagen?

Säkert! - Allt som är ditt

Du går genom parken
det är inte ens natt än
och två som går bakom springer ifatt och tar
allt som är ditt

Du borde ha skrikigt
men det kommer inget ljud
dom behöver inte ens hålla för din mun
allt som var ditt

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det måste va ditt fel

Vem skulle ha trott dig?
du fyllde i blanketten som inget
och sen så var det borta
allt som var ditt

alla sömnlösa nätter
allt rådlöst klamrande fast
till allt som är konstant
och allt som en gång var ditt

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det var aldrig ditt fel

Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas

Jag har hört vad han heter
jag står med ett gevär
jag ska spendera mitt liv
och ta tillbaka allt som är ditt

Annika Norlin, den här gången i form av Säkert!, har skrivit texten som ger mig mest tuppskinn och rysningar längs ryggraden någonsin. Fy fan. Dom jävlarna kanske borde skjutas?

Stackars små barn

Det pågår minst sagt ivriga diskussioner i Europa just nu om hurvida lilla Tinky Winky från Teletubbies är bög eller inte. Röd handväska säger tydligen allt, om man får tro polackerna som typ startat en hatkampanj mot den stackarn.
Som tur är går det att läsa här att EU minsann är på Tinky Winkys sida. Skönt va? Han får vara bög om han vill.

Själv tycker jag mest synd om de stackars barn som måste se programmet. Tinky Winky och de andra tubbiesarna har så irriterande röster att åtminstone jag blir lobotomerad efter en stunds tittande.

För att inte tala om den gången jag såg det dubbat till finska.. Ah, har fortfarande svåra men.

Nehe, inga modersinstinkter den här gången heller

I helgen frågade en 20-årig kille mig om det inte var dags för mig och pojkvännen att skaffa barn snart. Han tyckte nog att vid 26 borde man ha börjat tänka i de banorna.

Och visst har jag tänkt i de banorna, förklarade jag, och insett att det inte är dags än. Inte ÄN, som sagt. Jag har nämligen mycket kvar att göra innan jag skaffar barn.
Typ att sluta vara ett barn själv.

Lite senare berättade jag för killen att min syster med man och två barn var till oss förra helgen. Då undrade han om jag och pojkvännen inte blev baby-sjuka när vi hade en baby hemma hos oss.

Pojkvännen nickade febrilt och utbrast: ”Åh, jo. Smilla är världens sötaste och jag skulle kunna sno henne på en gång!”

Och jag då? Hmm, jag svepte ölen.

Fantasiregn

Jag trodde inte att det kunde regna så här mycket. Man brukar tala om att himlen öppnat sig, men nu har nog havet och himlen bytt plats.

Snabbaste hastigheten på vindrutetorkarna räckte inte ens i närheten till för att man skulle kunna se vägen i morse.
Garaget där bilen brukar vara parkerad är översvämmat. Fönstrena på tidningshuset går inte att se igenom eftersom de tydligen vikarierar som vattenfall.

Det är så häftigt. Helt overkligt, som fantasiregn ungefär.

Jag mår som jag högst troligen förtjänar

Man kan verkligen undra vad jag gjorde i går.

Vaknade utan täcke, hade småsten i sängen, kläderna låg i en hög i badrummet, gårdagens smink var utkletat på kudden, smaken i munnen skulle jag inte ens önska min värsta ovän, strumporna jag hade i går har stora hål och min frisyr skulle passa i ett hårdrocksband från 80-talet.

Man kan som sagt verkligen undra vad jag gjorde i går. Det värsta är att jag inte har någon som helst aning själv. Det började så fint med ett glas vin...

Vem kom på att maskrosor är ogräs?

Fotograferad för några minuter sedan på gräsmattan.

Här behöver jag hjälp

Mina knapphändiga kunskaper i html brister här.

Jag vill inte ha en grå ram runt de bilder jag lägger upp. Men hur jag än försöker får jag inte bort den!

Kan någon hjälpa mig? Snälla?


Uppdatering: En klok kvinna reder sig själv. Eller hur är det man brukar säga?
Yey! Jag är bäst på html!

Hela dalar av äppelblom

Jag blir löjligt poetiskt vid den här tiden på året. Våren och försommaren får mig att tänka på nytt liv, nytt hopp, spirande växtlighet och lätta sinnen.
Varje dag den här veckan har jag varit alldeles salig när jag har kommit på jobb. Bilresan är just nu alldeles ljuvlig.

I går kväll när jag slutade jobbet var det om möjligt ännu vackrare än det varit på förmiddagarna. Solen höll på att gå ned och dalarna som är fulla med äppelträd var färgade i vitt och rosa av de miljontals miljarder äppelblom som pryder träden just precis nu.

Och i en gammal naturfotosjäl, som jag trots allt har, började det rycka och knycka. Tror baske mig att jag ska damma av kameran och gå ut och fotografera i dag.

Förbannade jävla helvetes människor

Alltså det finns vissa saker som jag aldrig aldrig aldrig kommer att tolerera eller ha förståelse för: Varför folk är nedlåtande och använder sig av översitteri mot andra människor.

Just nu är jag så förbannad att jag skulle kunna... gahhh. Några har just varit så förbannat tykna och elaka mot min kollega över en sak som jag skrev. Vad fan har hon med saken att göra? Hon ska väl för fan inte blir straffad och illabehandlad av en grej som jag gjort.

Och till på köpet måste jag säga att grejen jag gjorde fel var ingen big deal. En småsak, knappt värd att ta notis om. Så behandlar de min kollega som skit. Jävla människor. Bete er som folk!

Dessutom är den egentliga orsaken till deras ilska att de blev blåsta på att berätta nyheten. Vi kläckte den före de hann berätta om den. Och förbannat stolta och jävliga som de är kan de inte ta nederlaget utan måste hitta fel – och tydligen också tracka ned på andra människor! FY FAN!

Men jag får väl säga som redaktionschefen just sa: Ska man ägna sin tid åt att bli arg på alla idioter blir det ett heltidsjobb – släpp det Matilda.

Pust.

Home sweet home

Av någon outgrundlig anledning fick jag lust att visa hur mitt "nya" hem ser ut. Jag menar, det är ju typ bara T och T som varit hit och sett det. Och syrran då.

I alla fall: Här är mitt kök. Ett riktigt kök. Det har mer än en meter bänkskiva, fler än ett underskåp och har tack och lov inte pippi-gula väggar.

Sen har det konstigt nog TRE skafferier. Trots att vårt skafferi brukar vara välfyllt lyckades jag inte fylla alla tre. Ett fick helt sonika bli linneskåp. Funkar utmärkt bör tilläggas.

Så. När kommer ni och hälsar på?

Kropparna i trim, kropparna i trim

Helt underbar. Men svenska versionen är ännu bättre. "Kropparna i trim, kropparna i trim ... Ni är enorma, de bästa på vår jord!"

Apropå ord

Läste just att jag skrivit ordet ”skeppsbrott”.
Kommer ni ihåg när man hade skeppsbrott på gymnastiken i skolan och i stort sett lekte inte nudda golv? Kastade sig i lianer, hoppade över plintar, gick armgång och studsade på studsmatta och landade i en sån där mjukmatta. Det var ju typ det roligaste som fanns.
Åh, jag önskar att man kunde träna skeppsbrott på gym. Då skulle jag lätt få arslet dit oftare.

En kall jäkel helt enkelt

Kom på mig själv göra något förbjudet i går. Jag satt och önskade mig action.

Och action på en tidning innebär rån, mord, allvarlig olycka, skeppsbrott eller något annat som blir en tragedi för dem som drabbas. Men som innebär spänning, skön stress, kaos och allt annat som jag tycker så mycket om på mitt jobb.

Men så klart – jag vill ju inte att något hemskt ska hända egentligen. Bara lite. Eller om något spännande hände och ingen blev drabbad kanske.

Kan bara konstatera att journalistdjävulen tydligen har bitit mig. Eller så är jag en kall jäkel helt enkelt – precis som alla tror att vi journalister är.

Snälla ge mig pengar och många av dem

Spelade ett spel i helgen som av någon outgrundlig anledning hette "Tokstolle". Spelet gick ut på att beskriva sina medspelare och ibland sig själv så att de andra kunde lista ut vem man menade.

När alla skulle beskriva till vilken plats jag skulle åka till pratade de om "resor till ett varmt ställe där man både kunde sola, göra kulturella saker och där det var äventyr", "platser som var sevärda och där man kunde göra mycket" och "platser med storstadspuls och värme".
Jag nickade instämmande och personen som skulle gissa gissade mycket riktigt också på mig.

Mitt i prick med andra ord. Tyvärr blev ju min längtan, min ooootroooliga längtan, att resa inte mindre. Snarare precis tvärtom.
Det pirrar i mig när jag hör ordet flygplan, mina känselspröt börjar vibrera när någon nämner sol och värme och jag blir en aning illamående om jag hör att någon annan ska ut och resa.

Det jäkliga är att jag inte har ens en liten liten peng sparad. Ingenting som kan göra min reslust mindre. Finns det sponsorer för nöjesresor?

Var går gränsen för mental störning?

”Barnatroooooo barnatrooooo, till himmelen det är en gyllne broooooo.” Hörde just mig själv skråla med i den hederliga gamla psalmen ”Barnatro” när den kom på lokalradion.

Tidigare i dag gick jag och rabblade alfabetet högt för mig själv.

Börjar misstänka att allt inte står rätt till.

Jag behöver inte vara orolig

Min ena syster är fyra år äldre än mig. Hon har varit gift i ganska exakt sex år. Hon har en son som är fyra och en dotter som är fyra månader.
Kontrasten mellan oss båda märktes tydligt i helgen. Hon är vuxen – jag är ett barn.

Vuxenheten ligger inte i att hon har barn och man eller i åldern. Det ligger i den mentala styrkan, sättet att tänka, sättet att bete sig på. Logik och hänsyn. Hon har det – jag har det inte.

Mitt i allt kan jag bli vansinnigt grinig, skälla och skrika på allt och alla. Till och med skylla på andra när jag slår mig själv! Det beteendet trodde jag försvann vid fyra års ålder då man märker att universum inte snurrar runt en själv. Hos mig har det tydligen stannat kvar.

I helgen märkte jag att jag var omogen. Bråkade och tjafsade med pojkvännen om riktiga bagateller. Kände ”Varför ska jag göra allt för? Jag tänker inte göra något om ingen annan också gör något”.
Jag vet inte om jag bara hade en dålig dag (dagar) eller om jag verkligen är sådär barnslig, omogen, tonårsaktig?

Det jag kan konstatera efter helgen är således att jag inte behöver vara orolig för att vuxentest visar att jag är gammal. Eller att siffrorna i min ålder är en tvåa och en sexa. Jag är inte gammal, så är det bara.

Men det mest ironiska i hela kråksången är att jag nu känner att jag vill inget hellre än att vara vuxen.

Morgonrock är livet

Klockan är inte långt från att slå 12. Lunchtid, halva dagen har gått, ni vet.
Själv sitter jag i morgonrock ännu. Och älskar det, bör tilläggas.
Sedan jag vaknade har jag strosat runt i lägenheten i tofflor och morgonrock. Det enda jag gör är att vänta på att klockan ska bli så mycket att jag tvingas gå i duschen, göra mig i ordning och åka till jobbet.

Men tills dess tänker jag njuta. Slappa. Leva livet.
Det är nämligen det allra bästa avslutet på en otroligt skön helg. Systrami kom hit med familj och det var så skönt, lugnt och roligt.
Fick till och med lite färg på näsan. Och vad kan vara bättre än det? Det skulle möjligtvis vara en måndagmorgon i morgonrock då.

Vardagshumor

Vårt rättstavningsprogram på jobbet är alltid en källa till skratt. Särskilt roligt är det på fredagar då humorn brukar vara rätt låg.
I dag föreslog programmet att ”Bodil” skulle bli ”Bordell”. Otroligt skoj!

Uppdrag storstädning

Det är dags nu. Vi har bott i nya lägenheten i ganska exakt en månad. En månad fylld av kartonger, röra, kalt på väggarna, oreda och allmänt kaos.

Nu är det dags att släpa ut dammsugaren (vilket inte blir så svårt eftersom den inte ens kommit in i städskåpet ännu...), ta tag i skurmoppen, plocka undan, hänga tavlor, plocka upp de sista lådorna, byta sängkläder, tvätta och allt annat som hör en stortstädning till.

Orkar nämligen inte leva i den här röran längre. Kryper snart på väggarna.
I går fick vi äntligen ihop den super-duperbra förvaringsmöbeln som det går att gömma hur mycket som helst i. Nu finns det liksom en chans att på riktigt kunna storstäda. Gud vad jag älskar förvaring!

Jaja, dags att bita i det sura äpplet. Wish me luck. Det lär behövas.

De vill ha MIG, tro det eller ej!

Jag är attraktiv. Inte utseendemässigt utan för mitt kunnande. Fick just det sagt till mig, nämligen.

En man ringde till mig och ville rekrytera mig till ett nytt jobb. Ett annat skribentjobb. Jag var en av de få som bor här som han ringde till, häftigt faktiskt.
Han sa att någon hade tipsat om mig – att jag skulle vara bra för deras företag och att de borde anställa mig.
Vem tusan ger mig sådana komplimanger utan att ge sig till känna?

I alla fall tackade jag nej. Jag är inte klar här ännu. Sen senare, när jag tröttnat, kan jag ta jobbet han erbjöd mig. Men då är jag väl inte längre attraktiv på arbetsmarknaden... Typiskt.

Nåja, jag får väl dra här tills domedagen då. Men då ska jag ha löneförhöjning i så fall.

Jag är Liftarens guide till galaxen

You're The Hitchhiker's Guide to the Galaxy!

by Douglas Adams

Considered by many to be one of the funniest people around, you are quite an entertainer. You've also traveled to the far reaches of what you seem possible, often confused and unsure of yourself. Life continues to jostle you around like a marble,
but it's shown you so much of the world that you don't care. Wacky adventures continue to lie ahead. Your favorite number is 42.


Enligt boktestet jag hittade hos Malin så är jag Liftarens guide till galaxen.
Jag har inte läst den och vet inte vad det innebär. ”Rolig, en underhållare, men samtidigt fundersam och osäker på mig själv? Livet fortsätter knuffa runt mig som en kula...” Vad betyder det?

Magkänsla

Apropå inget alls. Satt och löste korsord i går. Var ganska hjärndöd och urled på att resa, bör tilläggas.

I korsordet stod ordet ”Magkänsla”, och hur jag än funderade kunde jag inte komma vilket ord som kunde passa in, hade nio bokstäver och som var en synonym till magkänsla.

Tack

Vill bara tacka Dramaqueen som nämnde ordet deklaration i sin blogg...
Skattemyndigheten gav mig som tur är en dags uppskov. Klantigt Tilda, klantigt!
Kan bara skylla på att jag har haft mycket annat att tänka på och att jag är dålig på att planera, är oansvarig och helt enkelt ett barn som är okapabel att ta hand om mig själv. Suck.

Älskar när det regnar

Precis när vi kom fram till äventyrsbanan sprack himlens mörka moln upp och solen sken. Hela dagen blev därefter underbar med trevligt sällskap, äventyrsbana, vildmarkskar och slutligen god mat. Syrran var helnöjd också.

Men på söndagen hade himlen öppnat sig och det enda vi kunde göra var att sitta inomhus. Jäklar vad skönt det var.
Vi gjorde ingenting. Sov en sväng, lagade mat, spelade spel, läste, umgicks, hade intressanta diskussioner och i största allmänhet hade semester. Ljuvligt. Jag älskade att det regnade.
Känner mig nu för första gången på länge riktigt pigg.

Gårdagen spenderades största delen i bil – och på IKEA. Ny hylla till ”kontoret” och ny tv-bänk. Plus en massa annat krafs som automatiskt kommer med när man går in där.
Kvällen lär gå åt till en massa insektsnyckels-användande. =) Och städande kanske. Syrran (som fyllde år) plus familj kommer hit på torsdag. Bäst att ta sig i kragen och få de sista lådorna upplockade ... Hrmm, vi har ju bara bott där i en månad, det är väl inte så farligt...

Herrå

Stress stress. Snart drar jag. Firar att yngsta syrran fyllt 30 (Obs! Hon är fortfarande äldre än mig!) med en big surprise!
Hej då.

Jag blir ingen författare

Hamnade på en blogg genom en blogg genom en blogg genom en blogg som hade länkat till den bloggen jag hamnade på, eller något sådant.

Personen som ägde bloggen skrev om sitt skrivande. Skrev om kärleken till orden. Skrev om drömmen om att bli journalist, drömmen om att bli författare, drömmen om att få arbeta med att skriva. Allt skrevs med ett levande språk. Personen målade med orden och utnyttjade varje millimeter av bloggen på ett beundransvärt sätt.

Texterna var ganska långa, men det gjorde inget. Jag slukade dem en efter en i alla fall. En del var verkliga, andra påhittade noveller. Orden låg uppdukade på en tallrik bara för läsarna att slafsa i sig.
Det gick förvånadsvärt enkelt. Serverar man på ett bra sätt fångas läsarna. Har man en kärlek för språket har man dem, läsarna.

Jag fick ont i magen. Det där var jag för tio år sedan. Jag älskade orden. Jag älskade språket. Mina formuleringar, mina vändningar, mitt levande språk och mina målande ord.
I dag är de borta. Jag kan inte längre. Jag har tappat kärleken. Jag blir aldrig författare.

Dunka mig gul och blå - Frida

En liten historia...
Avgör själv om den är sann.
Här kommer den.
Varseegod.

Klockan är fyra, kanske är dax att gå hem.
Det står nån vid min sida, ja jag vet inte vem.
Och ja jag tänkte, ja men du är väl okej.
Bara bara bara bara du vill följa med mig hem.
Viskar i ditt öra (Jag har inga trosor på)
Just det som du vill höra (Fan klockan är mycket ska vi gå)
Säg vill du vill du vill du vill du följa med mig hem? (För ja det är dax att gå)
Min säng är stor och det är ganska bra fjädring i den.
Så följ med mig hem, för jag behöver lite värme.
Ja, det ska jag få. Vi kan leka hela natten.
Dunka mig gul och blå.

Klockan är fyra, och det är dax att gå hem.
Han står vid min sida, ingen skönhet men kan få värma min säng.
Vi kan väl leka doktor du och jag?
Du kan va tempen och tre hål det har jag.
Så vill du vill du vill du vill du följa med mig hem? (jaa... det är dax att gå)
För vi kan poppa popcorn, vi kan hoppa i min säng.
Snälla följ med mig hem, för jag behöver lite värme.
Ja, det ska jag få. Vi kan leka hela natten.
Dunka mig gul och blå.

Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar.
Mörbultat, Underbart.
Dunka mig gul och blå.
Jag vill att du ska komma om o om o om o om igen.
Japp, japp... Dunka mig gul och blå.

Ohh shiit... klockan är åtta, upp... försvinn.
Vem fan är du? Och vem ställde min klocka?
Klockan är åtta, och jag börjar jobba klockan sju.
Usch aj, vad är det som har hänt?
Jag minns ingenting av det som hände igår. ousch aj...
Vad är det här?
Även om jag var full skulle jag aldrig ligga med det där.
Du sa att jag sa att jag behövde lite värme.
Men det är inte sant.
Men om det mot förmodan stämmer,
Varför känns det som att jag blivit påsatt av en elefant?
ousch neeh....Nej var är det där.
Även om jag har vart full skulle jag aldrig göra såhär.
Ohh yes.. Klockan är fem, ska hem och göra mig i ordning för att börja festa igen.
Ohh ja visst har jag ont sen igår, kanske ska va med en tjej.
Äsch jag tar vad jag får, för jag behöver lite värme.
Ja, det ska jag få... Vi kan leka hela natten.
Dunka mig gul och blå.
Dunka mig gul och blå...

Kommentarer överflödiga. Sjuk text - ja.

Aaatsjooo

Är det någon som vet vad rekordet för nysningar är? Jag menar, hur många en människa klämt ur sig per dag?
Tror nämligen att jag börjar närma mig rekord.

A...aaaaa .....

Nostalgi

Bjuder på en av de bästa låtarna någonsin. The Knife – Heartbeats.
Lyssna och njut, snart är sommaren här!

Bara två saker

1. Det är inte bra att vara vass i rumpan. Benkotorna sliter byxorna alldeles för snabbt. Favvisjeansen har fått hål. Buuuhuu.

2.Äter man citronpeppar, och då menar jag enbart citronpeppar, får man ganska snart efteråt en jäkla magvärk. Det är synd, för jag kan käka det som godis.

Är jag dum eller är han?

Fick en mycket dum fråga i går.
Var på 50-årskaffe hos en bekant i går där jag började prata med en man i samma ålder som födelsedagsbarnet.
Han visste att jag jobbade som reporter på tidningen och påpekade mycket riktigt att han hade sett mig i spalterna någon gång när jag hade skrivit en krönika.

Okej, tänkte jag. Alltid blir man igenkänd för de dumma krönikorna, aldrig för det djupa intressanta reportaget man gjort.
Efter en stunds tystnad från mannen såg han frågande på mig igen:
”Jobbar du heltid på tidningen?”
”Ja”, svarade jag.

”Men hur kan du jobba heltid när du bara skriver en krönika då och då?”


Tystnad.


Eh... Är det jag som är dum och tar för givet att alla vet vad en reporter gör (det vill säga skriver ARTIKLAR) eller är det han som är ovanligt dum?

För lycklig för att skriva

Jag vet inte vad det är med mig, men stundtals försvinner de kreativa hjärncellerna. Det innebär att det blir omöjligt att forma blogginlägg.
Oftast sker detta när jag är sönderstressad. När tankarna är på alla andra håll. När det är åt skogen för mycket på jobbet eller hemma.

Nu har jag härdsmälta igen. Denna gången är det inte stress, oro och för många tankar som är orsaken. Det är lycka.
Hela min kropp spritter. Mitt sinne är fyllt av den, lyckan. Allt jag kan tänka på är att solen skiner, att jag mår bra, att livet leker, att det snart är sommar, att jag älskar allt och alla och att jag är lycklig.

Häromdagen öppnade vi fönstret på jobbet och struntade i att dra ned de tråkiga markiserna. Luften som strömmade in var frisk, svalkande och hade en doft av hav. Fåglarna kvittrade så högt att jag trodde att det var en mobilsignal. Känslan var återigen lycka.
I helgen drar jag hem-hem också. Det är ännu mer lycka.

Tradigt att höra, va? Lycka lycka lycka. Därför kan jag inte skriva.

Råttan i pizzan 2.0

En dingding värld är tillbaka. Precis som när man var liten och läste den tidningen kan man i dag bara slå på datorn och gå in på kvällstidningarnas hemsidor.
Nu deklarerar Aftonbladet att en kille har fått två spindlar i örat. Är det sant måntro? Låter som en ”Råttan i pizzan”-historia.

I alla fall känns det lagom spännande av Aftonbladet att skriva om det.
Men mest patetiskt är ändå att jag tar mig tid att irritera mig på det och sedan blogga om det. Tragiskt.

32 år gammal

Tusen tack söta Malin för det utomordentligt dumma testet du hade på din blogg.

Nu fick jag svart på vitt att jag är en gammal häxa. 32 år gammal borde jag vara. Vuxenpoängen är 17.8. Grrrr...

32 år. Nu kan jag lägga mig ned och dö. Suck.

Dyrt. För dyrt

Gah. På några dagar i april lyckades jag och pojkvännen bränna el för en ansenlig summa pengar.

Ungefär som sju luncher som man äter ute. Eller som tio drinkar på krogen. Eller som 500 blyertspennor. Eller som en tolftedels Kitchen Aid-matberedare. Eller som ett par röda jeans och sex par strumpor. Eller som en ny matta till vardagsrummet plus bensinen till bilen för att åka och köpa den.
Med andra ord: Alldeles för mycket pengar.

Vi kommer inte ha råd att bo i lägenheten. Vi kommer i alla fall inte kunna köra diskmaskinen. Inte heller köra tvättmaskinen. Och absolut inte den elslukande torktumlaren.
Frysboxen får vi också dra ur. Att bada bastu kommer att ske vid jul och midsommar – aldrig annars. Och värme? – Det får vi fixa genom att krama varandra eller att ha gympapass i vardagsrummet (med sockar på förstås).

Datorn lär också få ta en paus. Snål-bloggande får det lov att bli i fortsättningen, det vill säga att blogga från jobbet.
Eller ja, jag kan lika gärna ta och bli en eremit. Sitta och vagga i fosterställning med pälsoverall och tycka synd om mig själv. Göra upp en eld av vardagsrumssoffan för att få värme. Odla skägg. Låta håret växa. Bygga en koja och flytta ut i skogen där en elektrisk pryl och ordet EL aldrig kommer att få existera.

Hmm... någonstans bar det för långt iväg. Men dyrt var det. Åt helvete för dyrt!

Också vann vi

Just ja. Alla finländare: Yippee ki yay motherfuckers!

I går spelade ni inte ens hockey. Fy fan va dåliga ni var.
Okej, okej, Sveriges mål var en tabbe från målvakten, men hockeyn var i alla fall bättre. Er Power Play – hahahahahahaha! Tillåt mig småle.

Kändes skönt att vinna, ensam som jag var med tre som hejade på Finland. Deras gröna avundsjuka klädde dem mycket bra och segerns sötma smakade gott. Mycket gott.
Att pojkvännen var asgrinig på grund av förlusten resten av kvällen spelade mindre roll. Vi vann ju! ”O lé olé olé olé olé...”

I dag skiner solen på mig

Ville bara att ni skulle veta det.

Kvitter kviddelitt, tjohej. Livet leker!

Röda brallor is the shit

Måste bara visa partystassen. Tjuuuuusigt med röda brackor.

Krogen någon?

Kan bara konstatera att det inte är bra att vara ensam en hel dag, bli otroligt uttråkad, krypa på väggarna och därefter laga en rackabajsar-middag med tillhörande vin till sig själv.

Jag vill festa! Jag vill se människor! Jag vill bli full! Krogen någon?
Jag har mina nya röda jeans på mig också... Och är nyklippt. Allt perffa för fest alltså. Krogen, kom igen nu någon? Häng på! Nån. Snälla.

Shopping får mig rulla igen

Efter 13 timmars sömn i natt och en hel dag med shopping igår börjar jag närma mig mitt riktiga jag igen.
Inget tandgnissel i natt heller, så mina sönderstressade och svullna käkleder kanske kan återhämta sig nu. Hamster-looken är inte alldeles smickrande...

I alla fall. Lägenheten börjar bli ett hem nu. I går fick nyinköpta luddiga snygga mattan inta sin plats på golvet. Perfekt var ordet när jag la den på plats!
Lilla hallmattan är också helt okej, tillsammans med det andra jag shoppade igår.

I rena lyckan plockade jag dessutom upp tre ouppackade flyttlådor som stått travade i hallen. Lycka! Nu är det bara fem lådor kvar inne i lägenheten.
Sedan är det bara hela förrådet som ska redas upp, men det får bli ett senare problem. Långt, långt senare... För nu ska jag njuta. Och slappa. På min nya luddiga matta. Myyys.

Leva baklänges

Kloka ord piggar upp vem som helst.
Varsågoda:

Jag tycker att livet borde levas baklänges ...

1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat.
2. Så vaknar man upp på ett vårdhem och får det bättre för varje dag.
3. Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där, då får man gå ner och ta ut sin pension.
4. Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaks från arbetslivet.
6. Man dricker, festar och har sex och förbereder sig för att ta en paus.
7. Så börjar man skolan, blir barn igen, leker, har inga förpliktelser - tills man är en baby igen.
8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Där är centralvärme, roomservice m.m - och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.

Som grädde på moset

Jag sa ju det: Jag har förlorat stinget. Kan inte skriva.

”Lär er stava xxxxx, xxxxx och Matilda m.fl Ni stavar ju sämre än en blind, döv, förlamad grisfilé! Hälsningar två uppmärksamma 13 åringar.”

Det kom in till tidningen i dag. Yey! *kräks*

Jag provar ärtor

Vad tycks? Ärtor är ju gott i alla fall...

Tappat stinget

Jag har tappat det. Inspirationen, stinget, flödet, det roliga. Jag kan inte skriva längre. Så är det bara.
På jobbet går det s-k-i-t. Den senaste tiden slarvar jag, skriver fel, skriver dåligt. Har till och med fel på namn som jag lovat mig själv att (i den mån det går) aldrig ha.
Texterna jag lämnar ifrån mig känns halvfärdiga, klychiga och fan så dåliga.

Samma på bloggen. Bläää. Kommer inte ihåg hur tankar omvandlades till blogginlägg. Kommer inte ens ihåg hur tankar bildas. Än mindre hur tankarna skrivs ned.

Kanske man skulle ge upp nu. Lägga sig ned och dö en smula, säga upp sig och påbörja en annan bana. En bana som inte innebär kreativitet dagarna i ända. Ett jobb som inte suger musten ur mig, tömmer mig på allt jag har och lämnar mig själv som en urvriden trasa. Finns det sådana jobb?

Eller ska jag fortsätta traggla. Hoppas på att ingen märker något. Att ingen ser hur värdelös jag blivit på att skriva. Låtsas att jag har full koll, som jag brukade. Låtsas att jag är glada trevliga Matilda, trots att mitt innanmäte kokar sönder.
Det går inte. Jag kan inte längre. Skjut mig.

Mina underligheter

För en hel halv evighet sedan blev jag uppmanad att skriva sex konstigheter om mig själv.
Tänkte göra ett försök nu.

1. När jag åker bil och tuggar tuggummi kan jag inte stänga käkarna om jag precis passerar en reflexstolpe. Jag måste alltså tugga mitt emellan stolparna. Lite omständigt och bökigt, jag vet.

2. När jag nyser säger ”aaaaatssssjjjoooooo” precis som i tecknade serier. Mina nysningar är riktiga nysningar alltså, inga mesiga fnys.

3. Jag luktar på allting jag får i mina händer. Allt jag ska äta nosar jag på innan jag stoppar det i munnen. Får jag något äckligt på händerna luktar jag på det också (och håller på att kräkas efteråt). Visste ni förresten att öronvax faktiskt luktar?

4. Jag har ljugit och hittat på att jag var gravid för att få en busschaufför att stanna bussen så jag fick kissa. Till på köpet kissade jag då i ett dike vid en motorväg med en dragspelsbuss full med folk nyfiket stirrande på mig.

5. Alltför ofta påbörjar jag en mening och under tiden glömmer jag bort vad jag skulle säga. Händer uteslutande när jag är trött, har jobbat mycket och när jag samtidigt gör något annat, typ kör bil, äter eller gör något annat. Ingen simultanförmåga alls alltså.

6. Jag hatar när någon andas på mig. Det värsta jag vet är någon som sover tungt bredvid som pustar ut hela sitt lunginnehåll i mitt ansikte. Det här ställer ofta till problem när det kommer till hångel. Himla synd eftersom hångel annars är mysigt.

Har säkert många fler underligheter som jag lovar att bjuda på när jag kommer på dem.
Just ja, det här var en utmaning som skulle föras vidare... Den som är sugen får haka på. Lillamy, Pernilla, Sofie, dramaqueen, Marika och någon annan kanske är sugen? Go ahead!

Bränn behån, snälla

Jobbade i dag. På självaste arbetardagen. Var på torget, som så många andra journalister varit just i dag, och lyssnade på första maj-tal.
Kan bara konstatera att vi har hört det förut: "Våra motståndare är dumma. Vi är bäst - rösta på oss."

Kan ingen komma med något radikalt? Något uppseendeväckande? Något som får det att suga i magen av spänning?
Vad hände med 60-talets våg av häftiga tal, häftiga kamper och häftiga åsikter. I dag, 40 år senare, är allt dött.
Skulle inte någon nu mitt i det utseendefixerade samhället återigen skandera: BRÄNN BEHÅN!? Fan vad det skulle vara häftigt.