Samma färger som bloggen

Konstaterade nyss att färgerna jag har här på bloggen är samma färger som torpets storstuga har. 

Den blåa färgen i sidhuvudet på spisen och köksluckorna och den rosa och orangea på två stolar. Den sista stolen är fortfarande omålad men jag har redan bestämt färg till den. Ljusgrön. Typ exakt samma som är här på sidan.

Ironiskt.

Tid för att jäsa

Tillbaka på torpet igen efter nästan en vecka hemma i lägenheten. Oerhört skönt att vara här igen, även om tiden hemma var välbehövlig. Välbehövlig ur en praktiskt synvinkel alltså. 

Jag och A ska ju flytta till hösten. Vi har kommit in på skola i Stockholm båda två och ska därför prova på storstadslivet i ett halvår. Sedan får vi se vad som händer.

Hur som helst var det en himla massa som måste fixas. Ringa och säga säkert att jag vill ha tjänstledigt till chefredaktören, tacka ja till utbildningen, checka med vännen om vi kunde hyra hennes lägenhet tills hon säljer den och höra med hyresvärden om vi får hyra ut vår nuvarande lägenhet i andra hand och i så fall höra med vännen om han vill bo där under tiden. 

Och check på alla punkter. Allt är fixat, allt är ordnat och det känns så rofyllt och gött inombords nu. Nu är det bara det där studiestödet och studielånet som ska fixas typ. Men det är inget som kan göras förrän vi fått antagningsbeskedet från skolan och det blir först i slutet av veckan.

Så nu har vi tid att vara här och bara jäsa. Och jobba lite då. Har redan börjat måla om köksstolarna.

Tanken är att de alla ska få olika färg. Blir nog finfint.

Värmebölja

Ligger halvnaken i korsdrag, inomhus undan från solen och försöker hitta någon slags svalka till mitt bakishuvud. Funkar så där.

Semestern 2014 i ett nötskal. Minus bakisheten då. Trots alldeles för mycket alkohol har jag bara varit riktigt bakis en gång. Svettats har jag däremot gjort vareviga dag. Älskar sommaren! Utan ironi.

Floran

Det är en upptäcktsfärd att gå i torpets trädgård. Det känns som att jag har skrivit det förut, med det är värt att uppmärksammas igen. Efter att vi trimmat ner ängen på stora delar av tomten syns det så tydligt. 

Först alla träd. Björk, tall, gran, sälg, lönn, rönn, oxel, en. Buskar av syren i vitt, lila och mörklila, bondrosor, nyponrosor och massor av sådana där som ser ut som röda vinbär men inte är det. Plantor av blåa, gula, rosa blommor och gröna perenner. Svarta vinbär, röda vinbär, krusbär, äppelträd och så visade det sig att ett av de fyra äppelträden var ett plommonträd. Vildhallon, smultron i överflöd och gamla jordgubbsplantor som inte ger skörd längre.

Helt otroligt vad mycket det finns. Sedan har vi också hittat så mycket platta stenar utspridda lite överallt att vi kan lägga en gång mellan köksdörren och den nybyggda diskbänken.

Då har jag inte ens nämnt alla föremål som vi hittar inne i huset och i uthuset. En gammal enkel hästsläde, en stor tunna, en vävstol, en Singer-symaskin som man trampar, fina gamla trälådor från Kina. Badmintonracket i fint skick, Arabia-assietter, ett gammaldags trangiakök, ett badrumsskåp och ett fint skrivbord. För att inte tala om allt vi redan släpat in i huset. 

Ja herregud vilken härlig gård det här är. Köpet, som i november ärligt talas kändes lite överilat, är det bästa jag har gjort. Och då har jag inte ens nämnt omgivningarna eller känslan jag får när jag är här.

Köksbordet, en av tavlorna, det som står på bordet och soffkuddarna är det enda som inte fanns här tidigare. Resten är fynd från torpet.

Favoritblomman växer här!

Och en liten hint om hur omgivningarna ser ut.

Fyra dagar semester

Mår rätt gött, som synes. Åh vad jag är glad över det här torpet. Det ger mig sån ro och lugn och jag vill inte ens vara på internet, hålla mig uppdaterad på nyheter eller nåt sånt. Jag vill bara arbeta fysiskt, sova i skuggan av äppelträdet, dricka vin, cykla på upptäcktsfärd och sånt. Liksom bara slappa. Så sinnessjukt underbart!

Utan fungerande hjärna

Det värker i hela kroppen. Inte för att jag fått stela kontorsaxlar utan av hederligt fysiskt arbete. Bära sten, kratta och så vidare. Men jäklar vad fint det blir.

Det har varit rätt gött i dag. Semester och torparliv. Duschade i diskbaljan med så mycket varmt vatten som ryms i en vattenkokare, avslutade mobilspelets alla matcher och hittade en genväg ner till stranden vilket gör att vi är där på tio minuter om vi går. 

Och har en hjärna som inte kan tänka än mindre skriva någon form av sammanhängande text. Som synes. Semester ftw!

Sånt slöseri

Hektisk helg där sömn helt klart inte har prioriterats högst följs av sovmorgon. Om jag inte hade vaknat klockan sju och haft omöjligt att somna om, vill säga. 

Vilket jäkla slöseri med vad som skulle kunnat bli en skön sovmorgon!

Soffan luktar fotsvett. Så där att man inte vill ligga i den för risken att det där vidriga ska smitta tillbaka till en. Sängens lakan är så där äckliga att de borde bytts för minst en vecka sedan. Klädhögen på golvet är astronomisk stor och snoret i näsan blir mer och mer påtagligt. Huvudet tungt, sinnet känsligt och jobbet ger ångest. Stress inför allt som händer i helgen och inför beslut som ska komma. Och klädångest inför maskeradfest och så är kattmaten slut. Och allt annat är också slut men tiden för att handla finns liksom inte. Det går inte att trolla med tiden när orken är nere vid fotknölarna och behovet av att sova på fotsvettssoffan övertar alla andra känslor. Sömn.

Det som får allt att trots allt vara helt okej är vetskapen om att i morgon är den sista dagen på fyra veckor som jag behöver ställa väckarklockan. Semestern. Så oerhört välkommen just nu.

Åland är rätt fint det med

Den här vägen leder till det gamla torpet där jag för första gången bodde på Åland. Då när jag var på semester och då när jag precis hade flyttat hit. Tillsammans med min kusin och hennes dåvarande pojkvän. Minnena är så många.

Vi drack en massa vin. Vitt förstås, hade fortfarande inte lärt mig att dricka rött igen efter det där körsbärsvinet som jag drack och spydde när jag var 17. Vi åt Sips, som det stod på de åländska chipspåsarna, och skrattade åt korvapuusteja som det stod på kanelbullepaketen. Åt Ålandsspecialost på skivor med Specialfranska och lagade fisk med tomat och vitlök i den livsfarliga gasugnen. Och åt toast. Herregud vad vi åt toast.
Kissade på utedasset tillsammans och tittade på de fuktskadade planscherna med gamla Viking Line-färjor som en gång fört ålänningar väster- och österut. Prinsessan och Baronessan. Satt på trappräcket och trillade ner i buskarna bakom. Delade en cigg med en som man gillade. Rodde ut i den gamla ekan och höll på att inte komma in igen. Picknickade. Rökte. Drack vin. Var 19 och 20 år gammal och hade inte en aning om att jag skulle vara kvar här i dag, 15 år senare.

I måndags såg jag huset igen för första gången på många år. Vågade mig inte ända fram eftersom jag i så fall skulle behövt gå över granntomterna. Men det stod där, gult med bruna knutar och vittnade om den tid som inte längre finns. Om minnen som är så bleknade att de nästan bara blivit schabloner, ni vet så där overkliga men som man ändå minns eftersom man har pratat om dem så många gånger.
Åland, vad gjorde du med mig? Du trollband mig och höll mig kvar. Då för många år sedan och nu i dag.

Stockholm, jag gillar dig

Hur jag funkar just nu

Jag är nyhetschef några dagar nu igen och jäklar vad det sliter på hjärnan. Jag blir så himla disträ och hjärntrött så det finns inte.
Alldeles nyss skulle jag hämta kaffe och såg att det inte fanns någon sked att ta socker med. Så jag gick till lådan, tog fram en sked, gick med den till diskhon och stoppade den under kranen ...
Ja. Det är bara ett exempel på hur jag funkar just nu.